Hej Nordmark!
Notis för denna text: Ordet ”arsel/arslen” används då detta är det uttryck som används i de engelska texter jag läst.
Nu när vi har konstaterat att det är både kul, trevligt och bra med bildanalyser, så är det dags att gå vidare. Den här gången är det dags för våra mest privata kroppsdelar
– snippor, snoppar och arslen!
Först vill jag säga att jag om och om igen fascineras över hur komplex jag upplever den medeltida mentaliteten. Dualiteten i att ha den hårt styrda religiösa inslaget, samt dess totala motsats, det groteska, gör medeltiden till en snårskog av tankar och idéer som ibland fungerar tillsammans, ibland inte alls.
När det gäller just våra könsdelar så finns flera medeltida perspektiv på dessa. Det medicinska/anatomiska, som adresserar hur sexualitet fungerar, hur barn blir till, vart sperman kommer ifrån, vad livmoder och äggstockar har för uppgift och hur de fungerar, och så vidare.
Den religiösa aspekten som dels tar upp jungfru Maria, där hennes livmoder fungerar som skydd åt Jesusbarnet, och hennes sköte är dörren ut mot verkligheten och livet, dels tar upp graviditet och förlossning som straff för ”the original sin”. Vi har också den sociala aspekten, där (kombinerat med radvis av idéer omkring män och kvinnor) våra könsorgan ses som spegelbilder av varandra – mäns kön sträcker sig utanför kroppen, medan kvinnors kön är inverterat inåt i kroppen. Manskroppen sågs som idealet av arten människa, och kvinnor sågs som underlägsna. Bara i det jag just beskrivit har vi motsatser och galenskaper, åtminstone utifrån vårt perspektiv.
Det jag däremot gissar är att för att förstå den här bilden så behöver man dels känna till innehållet i texten den pryder, och man bör förstå den medeltida uppfattningen om fåglar och relationen mellan fåglar och människor.
Oavsett vilket tror jag att man även idag kan tycka att det här är en rätt kul bild. Om inte annat
kan man förmodligen relatera till känslan av obehag om man nu skulle råka hamna i vägen för en
fågels näbb i rumpan.
Så vad är det då som gör våra snippor, snoppar och arslen så roliga?
Jag tror att det allra viktigaste är kontext. Att titta på en bild av ett träd med snoppar hängandes som mogen frukt är inte skitkul, om man inte har något att ställa det mot. Idag behöver man nog vara väldigt inläst för att kunna se och uppskatta humorn såsom den var tänkt att uppfattas, även om man ser bilden i rätt kontext.
Ett exempel med bara arslen kan dock vara att det relaterar till vad som kallades ”Feast of Fools” (festum stultorum), en festlighet inom grotesken, där ledare för en kväll ”störtades” från sin ställning och blev ersatt av exempelvis ett barn.
Ett annat, intressant perspektiv, är hur det kvinnliga könet kan ses som konsumerande.
vagina öppen. Det står öppet för tolkning, men ur ett sexuellt perspektiv tänker jag mig att
vaginan har huvudrollen i detta verk, och kan tolkas som antingen ett hungrigt väsen som
konsumerar allt man stoppar däri, eller som ett verktyg för barnafödande eller att stöta ut annat
(urin, exempelvis).
– under ett samlag stoppar vi in en snopp, och det är inte särskilt långsökt att tänka att snippan suger ur innehållet i snoppen. Om vi tänker oss detta i kombination med hur det groteska ser på konsumtion, så blir det faktiskt lite småkul. Särskilt om vi också tänker att barn växer inuti magen, blir bakade i ugnen, så att säga, och därefter kommer ut samma väg de kom in. Och på tal om konsumtion kombinerat med ut och in – vi gör oss ju dessutom av med allt vi stoppar i oss genom munnen, via både snippa, snopp och arsel. Vi både fiser, kissar och bajsar, vilket åtminstone numer har sin alldeles egen form av humor. Rätt barnslig, men kiss- och bajshumor har sina poänger vid rätt tillfällen även som vuxen.
Sist, men inte minst, så handlar det – liksom med kontexten, om vad som är passande att göra i vissa situationer. Det man gör och visar upp i sängkammaren, kanske man inte gör ute på gatan. Det som är naturligt på en plats blir obscent och provocerande på en annan plats. Vissa saker håller man dolt, såsom snippor, snoppar och arslen, åtminstone för de som inte har anledning att engagera sig i just mina, eftersom de trots allt har egna.
sovrum, är det rimligt att tolka demonens närvaro som att de älskandes samvaro är opassande.
Demonen har i stället för könsdelar ett ansikte i skrevet, vilket jag tolkar som en manifestation av
den opassande sexuella hungern, som i övrigt passar bra in i den groteska verkligheten där allt
som är kyrkligt vänds upp och ner.
Som ni märker, så är det här med könsdelar och arslen väldigt spretigt sådär i största allmänhet.
Det finns mycket att utforska för den som är intresserad – dels i den medeltida konst som uppvisar just det här, dels i den litteratur som finns om just obsceniteter i den medeltida konsten.
Titta på exemplen en sväng, och se fram emot nästa nummer där jag kommer att skriva om den medeltida dekadensen.
På återseende, kära Nordmark!
Med groteska hälsningar,
Kloka Sota
aka
Sonya Malinka Persson
0 kommentarer