Hej Nordmark!
Innan vi fortsätter med den medeltida kroppen tänkte jag ta en liten paus och fundera litegrand över det här med bildanalys. Varför ägnar man sig åt sådant? Vad får man ut av det? Hur gör man? Varför är det viktigt överhuvudtaget – en bild är väl en bild?
Först och främst vill jag konstatera att det är stor skillnad på en konstvetenskaplig bildanalys, och en analys man gör i fråga om tycke och smak – vad man tycker om, och vad en bild oavsett medium, säger till mig personligen. Ingetdera är bättre eller sämre än den andra – det är bara två helt olika sätt att närma sig bilder. Vi har ju också den semi-akademiska bildanalys som kan ske när det gäller till exempel bilder som används i media, reklam, sociala medier, och så vidare.
Tapeten finns att se på ett eget museum i Normandiet, Frankrike.
https://www.bayeuxmuseum.com/en/the-bayeux-tapestry/
Men låt oss kasta oss in i några funderingar om bildanalys av det som allmänt kallas konst – målningar, arkitektur och skulptur. Vi vet redan att groteskeriet innehåller fler uttryck, men jag råkar vara bäst på analys av figurativ konst.
Den konstvetenskapliga inställningen till bildanalys handlar om lite olika saker. Dels handlar det om att lära sig mer om ett visst konstverk, en tidsperiod, en specifik konstnär, en konststil, eller vad det nu kan vara, men det kan också handla om att genom sina analyser visa nya perspektiv på något som ännu inte utforskats på just det viset. Det är ju en av humanioras stora styrkor – att kunna hitta nya sätt att se, ifrågasätta och erbjuda andra svar än de som redan är mer eller mindre etablerade. Det här är ju vad jag personligen tycker är det allra roligaste.
För att göra en bildanalys behöver man två verktyg; en teori och en metod.
Teorin är den bakgrund mot vilken man betraktar sitt valda konstverk, eller kanske ännu bättre – de glasögon genom vilka man tittar på det konstverk man valt att analysera. Det kan handla om att undersöka ett bildmaterial ur ett ekonomiskt perspektiv, för att utröna den manliga kvinnosynen under en viss tidsperiod och plats, eller kanske bara i största allmänhet hur konstnärer under en viss period valde att framställa naturen och hur detta utvecklats över tid. Teorin bestäms innan analysen påbörjas.
Metoden är mer praktisk – hur gör man? Vad exakt är det man tittar på? Hur tittar man? Hur tolkar man det man ser, i förhållande till den teori man valt? Exempel på vad man tittar på kan vara vilken teknik konstnären använt för att framställa sitt verk – penslar, färger, vad hen målat på för material, om motivet är målat linjärt eller måleriskt, med väldigt mycket mer. Man kan också titta på själva innehållet, motivet, och med teorin i ryggen tolka det utifrån den frågeställning man beslutat sig för på förhand.
Sedan finns ju det rent personliga sättet att göra en bildanalys – varför tycker jag om just den här bilden? Vad är det med bilden som väcker den känsla jag har just nu? Är det motivet? Färgvalet? Motivet? Kompositionen?
Sist men inte minst har vi analysen för att tillskansa sig kunskap om något särskilt – något jag tar mig friheten att anta är väldigt vanligt i den här föreningen. Vi tittar på bilder från medeltiden för att lära oss om kläder, smycken, hår, vapen och så vidare, för att sedan rekonstruera dessa så gott vi kan.
Min egen främsta insikt när det gäller just den groteska konsten är att åtminstone jag känner att jag vill och behöver kunna så oerhört mycket mer om medeltiden för att ens våga ge mig på att göra en analys. Som jag ser det är groteskeriet så komplext att man måste ha kunskap om rätt mycket för att kunna göra en mer djupgående analys, särskilt om man faktiskt vill förstå vad det är man ser.
Alla måste inte bli konstvetare. Man måste inte ens analysera en bild om man tycker att det är ointressant. Jag tycker ju uppenbarligen att hela grejen med konst är intressant, även om det gällande just groteskeriet är idéerna bakom än den faktiska konsten som intresserar mig mest. Om någon av er vill läsa mer om just bildanalys, hör av er så skriver jag gärna mer om det.
På återseende, kära Nordmark!
Med groteska hälsningar,
Kloka Sota
aka
Sonya Malinka Persson
