Så var det dax för den årliga jakten till Herr Arnes minne i Örehus med omnejd. Bågskyttar från när och fjärran vallfärdar hit varje år. Det är en stor ära att ta hem segern och bli årets Skogsfogde.
Från sönder har den beryktade Pilen den träffsäkre kommit. Hitflugen på en blå hyr drake.
Från norr har vi Sol den eldfängde som kom flygande på sin unge och vilda svarta drake. Imponerande entré.
Från väster kom Vandraren. Så klart har hon vandrat hit, tre dagars vandring är ingen match för henne.
Från havet i söder kom Hirka Vargtämjaren. Hon kom i sin egenhändigt byggda vagn dragen av vargar.
Alla är taggade. Sol passar på att fylla på med lite energi, att flyga en otämjd drake tar på krafterna, medans alla samlas inför en regel genomgång. Alla kan ju självklart regelboken utan och innan så det är en ren formalitet. Men ett ypperligt tillfälle att kolla in rivalerna och känna av stämningen. Poängräkningen är enkel, träff djur ger 3 poäng, träff i lunga 4 poäng och 5 poäng ger en träff i hjärtat. Vill passa på att nämna att inga djur har tillfogats onödig skada under denna tävling. Varje tävlande har 3 pilar på sig att samla så många poäng som möjligt. Det finns 15 mål och viss vägledning finns utplacerade där det kan råda oklarhet om vägval.
Första målet som egentligen är det sista finns på andra sidan av övningsbanan. Så deltagarna passar på att värma upp både pilar och bågar innan de får klartecken att tävlingen börjar. I vanlig ordning glänser Vandraren från Väst genom att sätt sin pil mitt i prick. Medan Vargtämjaren visar sin skicklighet genom att samla sina pilar på samma ställe på tavlan. Pilen den träffsäkre som är föregående års Skogsfogde, behöver inte ta till sådan knep. Sol den eldfängde visar en ovanlig blygsamhet som kan bero på att energi ännu inte fått full styrka.
Så är tävlingen äntligen igång.
De samlade bågskyttarna går mot första målet med raska och bestämda steg. Björnen är stor och far med villfarelsen att den är ett lätt mål. I denna fallgrop faller så genast de självsäkra bågskyttarna. Men skicklighet lyser igenom som solen en mulen dag. Alla skyttar sätter sina tre pilar i målet. En snygg räddning av dagens första blunder.
Återigen samlade tar bågskyttarna sig igenom en skog med höga och mycket gamla träd. Här råder ett lugn som kommer från en svunnen tid. Skogen fortsätter uppför en backe och bågskyttarnas uthålligheten sätts på prov. På backkrönet bröstar en järv upp sig. Taggade laddar bågskyttarna varsin pil på strängen. Ljudlöst släpper de iväg pil efter pil och inser att den tuffa klättringen tog ut sin rätt, siktet var något skevt. Men Pilen den träffsäkra satt alla sina tre pil i målet och tog därmed ledningen. Vandraren från väst har inga problem med uppförsbackar men har valt en säker metod och satt visserligen alla pilarna i målet men kände sina motståndare på puls genom att träffa precis utanför linjen som skulle gett denne mer poäng. En strategi denne förträfflige skytte visat på, på tidigare tävlingar. Som för att säga jag kunde ha träffat på andra sidan linjen men ger er en chans. Kaxigt!
Metoden tycktes dock fungerar för de två nästkommande rivalerna missade båda varsin pil. Men gick inte poänglösa vidare mot nya mål och nya chanser att ta in försprånget Pilen nu fått.
Stigen blev smal och trång så här fick de gå på led. Det sluttade brant nedåt. Vandraren från Väst fick där vid problem med en rot som låg och lurpassade under löv täcket. Oj, oj hon förlorade fotfästet och landade på sidan. Axeln fick sig en törn men det var nog stoltheten som tog mest skada. Att falla på rötter är under vandrarens värdighet. Tappert tog hon sig upp på fötterna och tog en säkrare väg ned mot gläntan. Vid ett gryt ett stycke upp i gläntan stod en hotfull varg. Vargtämjarens skarpa blick sa henne att här gällde det att handla fort. Vargen var skadad och väldigt ilsk. Efter att ha varnat sina medtävlande började de skjuta. Vargen hann inte upptäcka dem. Alla bågskyttarna visade sig stora skicklighet när det verkligen gäller. Alla satte tre välriktade pilar i målet.
Sällskapet vände och gick ner för den branta stentrappan som huggit ut för tusentals års sedan. Med stor försiktighet tog de sig ner utan att med en min visa hur läskigt de i själva verket tyckte det var. Tappra är våra bågskyttar. Fyra små vaktlar tog till flykten då bågskyttarna nalkades men det hade de ingenting för, pilarna flög i väg med ljuset hastighet och… Nämen vilken tur eller otur. Två av vaktlarna hann undan. Aj, aj, Pilen den träffsäkre missade. Han behåller dock ledningen. Puh, vilken otrolig utveckling. Sol den eldfängda börjar måhända inse att en storslagen entré inte var genomtänkt. Men det finns chans än att för dem alla att ta hem segern och den ärofyllda titeln Skogsfogde.
Jaktstigen fortsatte genom snåren och längs dalen in i mörka skogen. Här var kusligt och om inte minst en av bågskyttarna kände en kuslig ilning i nacken blir jag förvånad. Stigen lutade något uppåt men de modiga bågskyttarna traskade på i rask takt. Kan ju ha med mörka skogens kuslighet att göra, vem vet. En intet ont anande tvättbjörn skymtade mellan träden. Bågskyttarna gjorde sig ingen brådska utan tog god tid på sig, siktade och sköt.
Men vad hände här? Vargtämjaren blev tydligt distraherad. Kan hennes sjätte sinne uppfattat något de andra missade? Vandraren från Väst kände nog av det samma. Eller så var det axeln som gjorde sig påmind. Detta får vi kanske inget svar på. Men både Pilen och Sol hade imponerande träffsäkerhet.
Stigen de följde fortsatt mot en glänta och där i skogsbrynet betade en kronhjort. De självsäkra bågskyttarna avlossade sina pilar i snabb följd och såg förundrat på när en av pilarna studsade tillbaka som om den träffat en magisk sköld. Några pilar vek av på ett onaturligt sätt. Men deras sista pilar lyckades ta sig igenom skölden och vid närmare inspektion visade det sig att Sol den eldfängdes första pil på något magiskt sätt lyckats stänga av den osynliga skölden. Hur hon lyckades med det vet bara hon. Vandraren från Väst satte därpå alla sina tre pilar i målet. Sin vana trogen att inte ha för brått.
Vad skyttarna inte visste vara att den mäktige Jägermeister kommit hit för att sätta skyttarna på prov. Bara de som har kunskaper om allehanda ting var värdiga nog att träffa
Smått omtumlande fortsatt sällskapet sig vandring längs en dal som svängde av upp åt mot hararnas håla. Med mjuka, tysta rörelser förberedde de sig och skulle just släppa iväg första pilen då en hare som befann sig utanför hålan, upptäckte dem och förvandlade sig till ett rådjur. Sol tappade fokuset och missade med alla pilarna. Pilen och Vargtämjaren fick in vars en pil. Mycket skickligt. Vandraren segerviss från förra målet anpassade sig snabbt till de ny förutsättningarna och satte alla pilarna i målet. Utomordentligt skickligt.
De fortsatte stigen fram i sina egna tankar. Man kan tänka sig att de tankarna snurrade åt många olika håll. Stigen förde bågskyttarna upp till en platå, allmänt känd som Grävlingens jaktmarker. Spänningen var som hög att det kändes som vibrationer i luften. Vandraren och Pilen, som snabbt återhämtat sig från förvirringen, fick in tre skickliga träffar. De ligger nu lika, otroligt spännande.
Vargtämjaren och Sol verkar distraherade av något. En snabb mörk skugga kom svepande på himlen över dem. Och försvann sedan. Hade de inbillat sig? Ingen nämnde händelsen. Utan de fortsatte västerut men såg upp mot himlen då och då. De fick upp spåren av harar som de följde till en klippbrant där de fann en storväxt hare. Förbereda som de var tog det inte lång tid för dem att släppa sina tre pilar. Men något distraherade våra bågskyttar och bara ett fåtal pilar träffar sitt mål. De ser sig olustigt omkring och undrar vad som är i görningen.
De slappnar av något när de kommer till ett björnbärssnår och plockar lite björnbär men passar sig noga för taggarna. En ravin delar av landskapet och på motsatta sidan strök ett lodjur omkring. Här var det viktigt att hitta rätt skjutposition. Det visade sig mycket klurigare än någon av bågskyttarna kunnat föreställa sig. Så tyvärr blev här inte många poäng. Det kan tänkas att bågskyttarna störs av mörka skuggorna i mellan träden och kanske är de mer berörda av de mystiska händelserna än vad de skulle erkänna om de till frågades?
Spänningen släppte ytterligare när de kom fram till en vacker utsiktsplats och de av dem som hade björnbär kvar mumsade på dem medans de såg ut över hav och land och berg och dal. Andlöst vackert. De till lät sig en stund vila innan de vände åter och följde ravinen och kom ut i en solig glänta. En praktfull tjäderhane spänner ut sina ståtliga fjädrar. Pilen den träffsäkre får in tre imponerande träffar i målet. Vargtämjaren har nu landat i ett lugn och verkar nu helt fokuserad och får in alla sina pilar i målet med stor precision. Även Sol får in två pilar i målets hjärta och visar här sin skicklighet i den sport. Kan detta vara en vändpunkt för henne? Vandraren från Väst har fortfarande bekymmer verkar det som men satte trots detta två pilar i målet.
Sällskapet korsade gläntan och skrämde därmed upp ett fyrtal fasaner men bågskyttar var redo. Det som från början såg ut att bli en enkel match flög sin kos. Trots stor skicklighet så blev det sparsamt med poäng för våra bågskyttar. Vargtämjaren lyckades bäst med sina två träffar. Pilen o Sol fick in var sin pil. Bättre hade väntats även om målet var i flykten. Men vad hände med Vandraren? Hon tycks var helt ur fokus, ingen träff alls. Kanske vi kan får svar på denna fråga, kanske inte?
Gläntan övergick sedan i en backe vilken vår nu tankspridda skara tog sig uppför utan problem. Över back-krönet uppenbarades ytterligare en tjäder. Vandraren som njöt av klättringen uppför backen fick in sina tre pilar med en lätthet som inte visat sig på de fyra senaste målen. Är hon tillbaka? Spänningen är på topp. Vargtämjaren visar prov på sin verkliga skicklighet och börjar nu knappa in på de i ledningen, Pilen och Vandraren. Sol verkar distraherad av något och kastar blickar runt sig. De andra börjar nu också ana oråd. Då kommer en liten gumma upp mot dem och pekade vänligt ut vägen åt dem. De tackade och något lättade följde de vägen. De gick ner och de gick upp och sen ner igen. Här blev de säkra på att det här absolut inte var rätt väg. De hade blivit lurade och fick leta sig tillbaka igen.
Trollgumman log nog förnöjt åt sitt spratt.
Efter en lång omväg nådde de slutligen en stor äng där ett stort rådjur betade. Vargtämjaren fick in alla sina pilar i målet med ett nöjt uttryck i ansiktet. Lite för nöjt? Vad har egentligen hänt med henne? Åh, des-sa frågor, om bara vi finge svar… Pilen och Sol som av någon anledning verkar distraherade… av … varandra…? Lyckades få in varsin träff. Mer tur än skicklighet? Vandraren skickar i väg sina pilar men bara två träffar sitt målet. Otur? Eller kan hända att hon försöker hålla spänningen uppe och därmed fortsätter sin uträknade strategi. Jag hade kunnat ta ledningen men ger er en chans till.
De följde längs kanten runt ängen och kom in i en lång passage med träd på båda sidor. En hare skuttade längre in i blåbärs snåren och de smög sig närmare så tysta som bara skickliga bågskyttar kan, medans de gjorde sina bågar skjutklara. Men när pilarna just skulle lämna strängen förvandlades även denna haren till ett rådjur. Men denna gången var bågskyttar på sin vakt och lyckades på bråkdelen av en sekund justera och träffade målet med bravur.
Nöjda med denna sista väl utförde utmaning gick de tillbaka till jaktstigens början. Där väntade lite förfriskningar. Därefter hade de en tavelskyttegren att se fram emot. Som om sist om skulle utvisa vem av dem som är den skickligaste bland dem.
Men här slutar vår berättelse för denna gång.
Författare: Petronilla fra Auissaas
