En frånvarande sammanfattning

Det händer sig ibland att saker och ting inte faller ut som planerat. Det kan exempelvis vara så att man åtagit sig en eller flera sysslor för sin lokalförening men därefter får förhinder på ett eller annat vis.

Just det föreföll mig när Gotvik för några veckor sedan höll sitt årliga firande av Sankt Egon.

Jag tänker att då jag inte kunde medverka så kan jag åtminstone summera, kanske inte vad som hände, men vad jag har hört hände, så att ni andra också får ta del av vad som kanske, möjligtvis, eventuellt förestod.

Det skall förstås ha förekommit alla möjliga tänkbara aktiviteter men någonting säger mig att det första ni vill höra om är det vi brukar kalla heavy fighting. Flertalet rykten säger att Baronessan Margareta Arvidsdotter och Mäster Erich Olavsson Haane var först på plats, vilket bäddade för en drabbning av sådan dimension att ingen annan kombattant hade mod nog att infinna sig och därmed valde de båda kämparna att lägga sina tävlingsnerver åt sidan för den här gången.

Fäktningen som konst står sig stark i Gotvik så det är för mig ingen överraskning att fiskarna bubblar om att det gjordes så väl utfall som stötar i alla möjliga riktningar. Det sägs att det var en ansenlig samling fäktare på plats, många nog att kräva extremiteter från åtminstone två händer för att kunna räkna!
 
Det har även nått mina öron att det trots stundande regn förekom bågskytte, och där det skjuts båge är sällan Herr Marc Bogsveigir långt borta. Jag har hört att så också var fallet, och även omkring ett halvt dussin eller så andra skyttar.
Marc skall också enligt ordet på gatorna, till Sankt Egons belåtelse, egenhändigt ha tvingat regnmolnen till reträtt medan skyttet ägde rum.
Av allt att döma var det Fru Hirka den Högljudda från Örehus som efter en hissnande nagelbitare till avslutning tog hem tävlingen.

Det var förstås även hov där utmärkelser delades ut och tävlingsresultat meddelades, men de kanske mest anmärkningsvärda skvallret talar om en uppenbarelse av Sankt Egon själv.

Det sägs att efter att Baron Engli yttrat en ytterst rättvis och rimlig önskan om påbättring gällande Herr Knut Thorstenssons arbete så skall denne ha bokstavligen fått se Sankt Egons ljus och med Hans hjälp kunnat frambringa tvenne gåvor till Gotviks baroni.

Sankt Egon ska också ha haft åsikter om hur Hans berättelse skulle framföras under detta firande och om ryktena stämmer skall det ha förekommit både huvudbonader och dialekter som I annat fall sällan vädras bland tvättat folk

Efter att Sankt Egons berättelse, sedvanligt och enligt Hans egna önskemål, framförts stundade bankett och där på följande fest,

det är åtminstone vad jag tror mig veta.

Vad jag där emot är säker på är att Lady Emlyn Ruby och Hedervärde Herr Torleif Vidfari gjorde ett utomordentligt arbete gällande festligheternas mat och tilltugg. Det är inte bara sunt förnuft och enkel slutledningsförmåga utan även tydliga tecken och samtal från Gotviks alla hörn som vittnar om deras otroliga insats i köket.

Det är allt jag har att komma med den här gången. Man ska förstås inte tro på allt som sägs här i Nordmark, men jag har gjort gedigen efterforskning inför skrivandet av denna text och därtill skall sägas att den som tvivlar på vad Gotviks fiskar bubblar om får tids nog stå till svars inför Sankt Egon själv.

Vi ses I drömmen,
Emund från Sleep


0 kommentarer

Lämna ett svar