The untold story about the origin of the crisp bread – Historien om knäckebrödets ursprung
Ni har mången gång hört berättelsen om kung Atte och hans söner som bråkade om vilken sida på knäckebrödet som skulle smöras, hålsidan eller flatsidan och det årligt återkommande KnäckeKriget som behövdes för att be-stämma i denna viktiga fråga.
Men det finns ännu en berättelse om knäckebrödet och den berättelse ni nu ska få höra har inte berättats på många hundra år utan har helt enkelt fallit i glömska. Men tack vare upptäckten av en mycket gammal skrolla kan den åter igen berättas. Nu ska ni få höra hur knäckebrödet kom till och hur Kung Atte kom att vara den första kung att anförtros receptet på detta unika bröd.
Som ni redan vet har människor och drakar allt sedan tidernas begynnelse levt sida vid sida i riket Drachenwald. Riket var ständigt hårt ansatt av andra makter som ville ta över och härska över både drakar och människor. Men drakar och människor hade en alldeles särskild relation som gjorde att drakarna alltid hjälpte till att skydda människorna från ondska och ond magi.
Som tack för detta ständiga beskydd höll människorna en årlig fest till drakarnas ära och bjöd på de mest utsökta saker som kungariket kunde frammana. Varje år anlände de bästa kockarna, de bästa bagarna och de bästa grillmästarna för att tillsammans göra den flådigaste banketten. Men en dag kom det sig som så att en bagare var lite för trött efter en kväll av för mycket mjöd och på morgonen därpå hällde han i fel mängder i baket, och till råga på allt bände hans lärling brödet tills det var näst intill förkolnat. Endast ett platt krispigt bröd återstod. Då det var för sent att starta ett nytt bak fick bagaren skamset presentera det misslyckade brödet inför drakarna och hela riket. Bagaren var helt säker på att drakarna nu skulle äta upp honom efter att ha förolämpat dem med ett sådant hemskt bröd. Drakarna böjde sig djupt ner, öppnade sina stora gap och bagaren tänkte att nu var hans sista stund kommen men istället knäckte drakarna brödet med sina starka käftar. Och till bagarens stora överraskning och lättnad, förälskade sig drakarna i detta misslyckade hårda och krispiga bröd och förkunnade att från och med nu var bagaren tvungen att baka “knäckt bröd” till varje årsfest. Det kallades så för att brödet inte gick att dela med kniv utan var tvunget att “knäckas”. Bagaren var överlycklig över att ha klarat livhanken men uppgiven över hur han skulle kunna baka detta bröd igen. Han hade ingen aning om hur han hade gjort så bakfull som han hade varit.
Så kom det sig som så att det hade gått ännu ett år, och inte på ett helt år hade bagaren lyckats återskapa ”knäckt bröd”. Uppgivet åkte han till festligheterna och söp sig full för att slippa tänka på vad drakarna skulle göra med honom när de fann att han inte kunde baka brödet de hade älskat från första tuggan. Nästa morgon, bakfull som han var, hällde han i ingredienserna till brödet, för bröd till banketten skulle ändå finnas. Han glömde bort att passa ugnen och när han väl kom på det var det för sent. Men till bagarens stora förvåning var det inga fina fluffiga förkolnade bröd som kom ut ur ugnen utan istäl-let tunna krispiga och hårda bröd som inte kunde delas med kniv utan behövdes “knäckas”. Och så här fortsatte det år efter år efter år för att bagaren kunde aldrig komma ihåg hur han gjorde men lyckades ändå alltid. Alla gäster som kom till denna årliga fest fick smaka på brödet och på så sätt blev det knäckta brödet till slut vida känt i hela riket som “knäckebröd”.
Men till slut blev bagaren så gammal att han tänkte att detta blir nog min sista drakbankett och efter denna kommer ingen längre kunna baka knäckt bröd.
Men som tur var hade han detta år en mycket slug lärling som kom på att skriva ner vad den bakfulle bagaren hällde i och hur han gjorde, och så kom det sig så att bagaren kunde överräcka det första och enda exemplaret av receptet som någonsin har skapats till drakarna. Kort därefter dog bagaren och hans lärling utsågs till hans efterträdare.
Det ansågs att vara en mycket stor ära att få uppdraget som drakarnas knäckebrödsbagare och varje bagare såg det som sitt yttersta kall att baka fram tills den dagen man dog för att på detta sätt hedra den allra första knäckebagren. Varje gång en knäckebagare gick ur tiden var det dags att utse en efterträdare. Detta skedde genom en uttagningstävling där människor, häxor och andra väsen i kungariket fick utse varsin kandidat och dessa fick sedan genomföra det slutgiltiga knäckeprovet. Folk kom från när och fjärran kom för att följa utgången för att se vem i riket skulle bli nästa knäckebrödsbagare. Men det visade sig dock att det alltid blev människornas kandidat som vann detta ärofyllda uppdraget, och så här höll det på genom århundradena.
Här kunde vår berättelse ha slutat, men det gör den inte. Andras framgångar har en förmåga att skapa avundsjuka hos andra, så även knäckebrödet då andra väsen i riket aldrig någonsin lyckades med att bli nästa knäckebrödsbagare. Knäckebrödsreceptet fick därför förvaras på ett mycket hemligt och välbevakat ställe eftersom många för-sökte stjäla receptet för att förhindra människorna från att ständigt ta hem segern när nästa knäckebrödsbagare skulle utses. Och så här höll det på tills den gången drakkungen förkunnade den glädjande nyheten att drottningen äntligen hade lagt ägg för första gången. Drakkungen meddelade att detta skulle firas stort i hela riket och alla blev inbjudna till drakarnas fästning.
Tjuvarna såg nu sin stora chans att än en gång försöka stjäla receptet. När alla var upptagna med att lyckönska drakkungen och drakdrottningen så lyckades tjuvarna att både hitta receptet, som hade lämnats obevakat i all uppståndelse, och i farten även ta de vackra drakäggen som de inte kunde motstå. När den hemska upptäckten uppdagades blev drakarna så förtvivlade att de genast beordrade alla att söka efter äggen och receptet. I och med detta lämnade alla drakarnas fästningen och gav sig ut för att hjälpa till i sökandet.
Men som väl var hade inte alla gäster anlänt till festen i tid utan en försenad riddare och en bågskytt skyndade sig längst med vägen. Men när de nådde fram till byn före fästningen, mötte de några underliga varelser som uppträdde mycket märkligt. De anade oråd när de fick syn på äggen som den ena tjuven bar på, och kort därefter även kände igen den vackert dekorerade läderrullen som innehöll orginalreceptet på knäckebrödet då bågskyttens farfar var den senaste i raden av knäckebrödsbagare. Riddaren och bågskytten insåg snabbt att de var de enda som kunde stoppa dessa ondsinta tjuvar. När tjuvarna insåg att de var upptäckta kastade de ett magiskt pulver över sig och blev genast osynliga. I skydd av sin osynlighet gick de sedan till attack mot riddaren och bågskytten med hugg och slag. Förbryllade försökte riddaren förgäves hugga ner de osynliga motståndarna medan bågskytten sköt pilar i total blindo. De kämpade väl och lyckades i sista stund, och med en ofantlig tur, skära av remmen till läderrullen strax innan tjuvarna lämnade platsen i tron att de besegrat riddaren och bågskytten. Svårt sårade från striden förstod kämparna att de snarast måste överlämna receptet till någon annan och berätta vad de har sett.
Som väl var fick riddaren och bågskytten strax därpå syn på några barn som kom springandes med andan i halsen. De ropade upprymt ”Vi såg drakäggen, någon har stulit dem!” Ni måste följa efter dem!!!”. Riddaren och bågskytten förstod i detta ögonblick att barnen var de utvalda att fullfölja uppdraget. Och med sina allra sista andetag be-rättade de för barnen att ”ni är kungarikets enda hopp, ni måste förfölja tjuvarna och återta äggen och sedan föra detta receptet till kung Atte, ty endast ni besitter ungdomens kraft i att kunna se det som är dolt för det vuxna ögat” och kort därefter avled de tappra kämparna. Barnen förstod det nobla uppdraget som hade givits till dem och vad som stod på spel och begav sig genast iväg efter tjuvarna.
Nu har ni hört den första delen i legenden om knäckebrödsreceptet och fått veta hur knäckebrödet kom till. Men hur ska det gå för de modiga barnen? Kommer de att hitta tjuvarna? Kommer de att lyckas med att föra knäckebrödsreceptet till Kung Atte? Detta och lite till avslöjas i den andra delen av legenden om knäckebrödsreceptet.
Legenden är nedskriven av Hirka och Petronilla från Örehus.
