Jag är en föreningsmänniska ut i fingerspetsarna. Hela mitt liv har jag varit med i olika föreningar. Är med av två huvudanledningar; jag gillar människor och jag tror verkligen på att man gör saker bättre tillsammans än var för sig. Förutom att vara med brukar jag oftast engagera mig. På ämbetsmannahelgen i början av februari pratade vi om den berömda helium-handen. Att man anmäler sig som frivillig för att ingen annan gör det. Fast för mig är det inte hela sanningen till att jag erbjuder mig eller tackar ja utan jag gör det mest för att jag tycker det är så roligt. Jag tycker det är roligt och lärorikt så länge jag känner att jag kan göra skillnad. Det fina och viktiga i en ideell förening är att vi alla hjälps åt och att det är på frivillig basis. De förtroendeuppdrag som finns lånar olika människor under en tid för att sedan låta någon annan få engagera sig. På så sätt låter man föreningen få vara en rörelse och inte en organisation.
När jag tänker på mina engagemang i olika föreningar så har jag nästan bara positiva upplevelser. Vi har arbetat sida vid sida för att göra något bra tillsammans. Vi har slagits för alla lika värde, för miljön, bättre villkor eller utövat en gemensam hobby. Föreningen växer och utvecklas tillsammans med dess medlemmar. Men ibland blir det fel och den inre föreningspolitiken tar över. Nyligen var jag med om det i en annan förening. Då blir det tungt och tråkigt, men ger också perspektiv på vad som är viktigt.
Hur fungerar då Nordmark? Som ledamot i styrelsen kan jag säga att jag efter varje möte känner mig peppad och glad. Det är en positiv och tillåtande atmosfär precis som det ska vara!
Ses snart
//Tova, drots av Nordmark
