Art Grotesque – den medeltida kroppen (del 2)

När vi tittar på den groteska konsten, oavsett om den är målad, skulpterad i trä eller sten, sjungen eller framför som någon form av skådespel, är kroppen väldigt viktig.
I förra numret av Silversparren skrev jag om kroppen som en av två motpoler; som en förkroppsligad andlig idé, eller som en oändlig livskraft som konsumerar, avlar, förvandlar och förruttnar, för att sedan dö och återfödas.

Drotsens ord februari

Kära Nordmark detta är nog sista gången jag titulerar dig utifrån denna roll.
Årsmötet väntar och det finns de som vill detta mer än mig så vem är jag att stå i vägen? Dessa två år har varit en berg och dalbana utan dess like både som Drots och privat. Mina stora hjärtefrågor har varit öppenhet, hur välkomnar vi de som är nyfikna och hur får vi dem att känna sig välkomna.

Art Grotesque – den medeltida kroppen (del 1)

Jag tror att det jag tycker allra mest och bäst om med den medeltida grotesken är att det är så oerhört komplext och så väldigt djupt indoktrinerat i det medeltida samhället att det inte går att helt separera från någon annan del. Det är en fullständig motsats till det av religion och feodalsystemet hårt styrda samhället, och personligen får jag en bild i huvudet av en gummisnodd dessa motpoler emellan som hela tiden drar och strävar åt sitt håll, men ingen sida vinner.