Från när och fjärran kom det under en helg i oktober många skickliga bågskyttar till Juneborg. Alla hade de hört att det fanns alldeles för många djur, och odjur, i Juneborgs skogar. Och alla var villiga att hjälpa juneborgarna att få bukt med denna invasion.
Under fredagskvällen jämfördes pilar, det vaxades strängar och de sista pilarna fixades för en säker träff. Det pratades också bågskyttehistorier. Lyssnade man noga skulle man nästan kunna tro att de var fiskare allihopa…
Efter en stadig frukost begav sig ett glatt gäng bågskyttar ut i den frostnupna skogen för att leta efter djur. Som bågskytt är man ju alltid beväpnad och det var ju bra för vi hade ju alla hört att det fanns en hel del odjur också.
I skogen fanns vildsvin, hjortar, kaniner, några vildkatter, en bäver och en utter. Bläckfisk nere i sjön, en drake i skogen. Gott om fåglar fanns det också – änder, ankdjur, papegojor. Några skånska fåglar hade också letat sig upp från Örehus – kreågor och små pjåddar. Vi såg även insekter modell större – getingar, spindlar och minst fem myror. Vissa av bågskyttarna hävdade att de även hade sett rosa elefanter, fyra tror jag de sa. Det måste berott på föregående aftons aktiviteter…
Och döm om vår förvåning när vi även upptäckte en liten röd plåtmackapär, en så kallad bil, mitt ute i skogen som minsann höll på att köra på en grävling. Som tur var körde bilen inte så fort, utan faktiskt nästan lika sakta som snigeln. Men vi hade ett viktigt uppdrag – stoppa bilen!
I en glänta ute i skogen hittade vi också ett grönsaksland, fullt med purjo.
Konstigt ställe att placera ett grönsaksland tänkte jag genast… Det är onekligen en mystisk skog runt Brittebo. Man vet aldrig vad man kan hitta.
Alla bågskyttar lyckades framåt aftonen leta sig tillbaka från skogen vid god vigör och utan att ha fastnat i spindelnät eller blivit uppätna av drakar. Vi fick en välbehövlig paus innan dagens resultat skulle presenteras. Köksmästarna hann också med att trolla fram något gott av dagens nedlagda byte. Med spänd förväntan såg vi fram emot kvällens middag. Vad för gott skulle det bli? Vildsvinsgryta med purjolök? Eller stekt småpjodd? Halstrad snigel? Brässerad purjo? Kokt bäversvans?
Och vilka skulle visa sig vara de vassaste och skickligaste bågskyttarna under dagens jakt?
Det serverades mycket riktigt vildsvin till middag, i form av en god och saftig stek. Till det kål och rotsaker av olika slag. Och till sist en efterrätt passande dagens kyliga väder – Snowe med vinkokta päron.
Tydligen fanns det alltså även kål ute i grönsakslandet i skogen. De bågskyttar som råkade missa de stora, stora purjolökarna lyckades istället träffa kålhuvudena där de gömdes av purjon. För hur skulle det i så fall kunnat hamna på tallriken?
Efter mycket mat och glada samtal blev det till sist dags för alla närvarande att få reda på resultatet av dagens tävling.
Men de där odjuren ville helt uppenbart inte att någon skulle få veta hur duktiga alla bågskyttar hade varit ute i skogen, så bläckfisken hade ställt till det för präntaren så det blev pennhaveri.
Och målaren, som hade i uppdrag att måla upp scrollorna för allmän beskådan i hela Nordmarks land, hade tydligen fått väja för grävlingen och fått punktering och missade både middag och prisutdelning…
Trots detta kunde vi konstatera att Nordmark har så många goda bågskyttar att det var väldigt jämna resultat i toppen, men några var lite lite mer träffsäkra än de andra på dagens jaktstig.
De som till slut utropades till Brittebos försvarare var Ulfrikr från Ulvberget, Danni från Attemark, Esmeralda Stolte från Juneborg (barn) och den mystiska Alva (ungdom).
Vivant för de lyckosamma!
Och med denna enkla berättelse är det helt enkelt konstaterat att om Juneborg, eller annat härad eller baroni, någonsin mer kommer att få problem med hela horder av djur (och odjur) så räcker det med att viska Hjälp! så kommer det bågskyttar från när och fjärran för att hjälpa till. Vad gör man väl inte för lite bågskytte i en magiskt vacker skog där allt möjligt kan hända…?!!
