Eventrapport: Luciafesten
När vinden viner kring knuten och snön lägger sig som ett vitt täcke över vårt rike, då vet man att det börjar bli tid för att göra årets resa över vattnet till det fagra Styringheim! Det här året var inget undantag. Baroniet bjöd in till storstilat kalas i den store Abul-Abbas ära! Abul-Abbas var en vit elefant som gavs till kejsar Karl den Store av kalifen av Bagdad, Harun al-Rashid, år 801. Elefanten brukar räknas som den första elefanten som varit i Europa se-dan romarriket. Det packades alltså snabelskor, fez och ett glatt humör och sedan styrdes kosan mot Nynäshamn för att ta båten över vattnet.
Redan på fredagsmorgonen höll planerna på att gå i stöpet. Helt plötsligt var alla pendeltåg mellan Stockholm och Nynäshamn inställda, och ersatta med bussar. Tack SL! Raskt fick jag och mitt sällskap skrapa fram en bil och lyckades ändå ta oss fram i god tid, så vi kunde komma med färjan. Som vanligt börjar festen redan på båten, och det var många kära åter-seenden kring borden i loungen.
Att kliva i land i Visby är som att komma hem! Än mer om man faktiskt bor där, kan jag tänka. Visby bjuder alltid på överraskningar, och den här gången var inget undantag. Snö. Ganska mycket snö. Stora, blöta flingor som lade sig som en kladdig filt över staden och gjorde det svårt för både bilister och fotgängare. Halt och blött, men trots det väldigt mysigt och varmt. Evenemanget öppnade framåt kvällen, i Odd Fellows hus strax bakom Stora Torget. Där var det fest och gamman, Bryggargillesmöte och diverse trevligheter till framåt småtimmarna, så som det plägar vara på fredagskvällarna.
Lördagen inleddes med fighting i S:t Lars ruin. Kämparna slogs tappert, trots gårdagskväl-lens myckenhet, mot varandra och mot kylan, och kunde efter förrättat värv dra sig tillbaka in för lite värmande drycker och lunch. Eftermiddagen fördrevs med mingel och allmänt mys. Luciafesten sammanfaller, naturligt nog, med Medeltidsveckans evenemang Medel-tida jul, och det bjöds på marknad och mat vid Kapitelhuset. Dessutom var det marknad på Stora Torget, med lokala hantverkare och matproducenter. Det var många fler medeltidare i stan än bara scaiter, men det var bara vi som hade nöjet att samlas i S:t Lars ruin återigen vid tretiden för att avnjuta ett trevligt, om än något kyligt, hov! Även om det var kallt ute, så var det med värme som Kung Avery hälsade sitt folk, och även om hovet var långt, så var det fullt av händelser och äventyr. Kronprinsparet Krake och Beatrix fick passa på att vara prao, den väne baronen av Gotvik delade ut en fin pin-up-bild, och undertecknad blev både förvånad och hedrad när vår fantastiska Furstinna Jovi gav henne en Saladins ring! Tusen tack!
Hovets största skräll skedde dock när Baron Ale och Baronessan Wendela skulle kliva ner från sina troner efter avklarad regeringsperiod. Upprörda röster hör-des i rummet! Hade verkligen Skafte vunnit Storstyringskampen på ärligt sätt? Hade han inte beställt en väldigt ihålig stock för att vinna stångstörtningen? Fanns det inte ett upphittat kvitto? Sanning eller förtal? Skafte och Alma stod på sig och hävdade sin oskuld, men Kungen beslutade att avvakta med kröningen av baronparets efterträdare så länge. Vi lämnade hovet lite skakade. Och små-frusna. Men glada.
Så blev det då dags för fest! Buffébordet dignade med österländsk prakt! Meze, hummus, oliver, get! Vin-fontän! Lönnkrog! Allt ser-verat med överdåd och ele-gans! I ett av rummen hade det ordnats en spelhåla vär-dig ett medeltida Las Vegas! Medelst glaspärlor satsades det på olika grenar, allt från diverse brädspel till arga leken och nålpåträdning på tid! Inget för svagsynta. Populasen minglade och strålade i kapp med ljusen på bordet. Kungen avbröt banketten för att meddela att Skafte och Alma nu var rentvådda, och de kunde snart titulera sig Baron och Baro-nessa av Styringheim. Framåt natten skulle helt plötsligt en samling herrar ut för att köpa tidningen och missade därför återigen årets fabulösa luciatåg. De kanske känner till något vi andra inte gör?
Över hela tillställningen svävade anden av den vita elefanten Abul-Abbas! Leve Abul-Abbas! Och leve alla autokrater som gjorde denna magnifika fest möjlig, tack till er alla! Jag hoppas att vi ses nästa år igen, samma plats, ungefär samma tid, och att inte vädrets makter eller den rådande ordningen inom lokaltrafik och rederier lägger grus i maskineriet.
/Vanna
