Historien tar sin början på Double Wars, där jag diskuterade logistik kring en tripp till Caldicot (där drakarnas ting, Ormþing, hålles) med Lady Shirin Peroz-duxt, från Thamesreach härad, i furstendömet Insulae Draconis. Det visade sig att logistiken skulle kunna ordnas, så jag anmälde mig, betalade evenemangsavgiften, köpte alla färjebiljetter (tur och retur på två färjor) och i början av augusti började jag packa min drake med allt jag behövde (svärdsvästa, marskstav, tält, feast gear, garb, saker att sova på, i, och under, ett Trangia-kök att laga mat på, och precis innan avfärd, även lite renskav och 2 kg is i en frysväska).
Det kanske ska nämnas (jag vet inte om det är viktigt, men jag fann det rätt underhållande) att när jag frågade om de hade en fäktansvarig, så blev jag adjungerad i autokrat-teamet (om någon känner igen den processen, vinka åt Silversparren!), men de lyckades hitta en marsk i Insulae Draconis som kunde ta huvudansvaret, så jag var vice och (o?)moraliskt stöd istället för huvudansvarig.
Resan började en lördag, med lång väntan, då en eller flera drakar tydligen mått dåligt i tunneln mellan Peberholm och Amager, så det blev att stå parkerad på motorvägen i två timmar, och sedan ytterligare en timme innan jag tagit mig förbi bro och tunnel.
Efter en snabb lunch så fortsatte jag till Rødby, där första färjan väntade. Utan vidare problem så fortsatte jag sedan till Bremen (beläget i baroniet Knights Crossing, men verkar vara utanför deras indelade kantoner), där min drake och jag övernattade.
Dagen efter fortsatte jag mot Hoek van Holland. Jag förväntade mig en okomplicerad körning på i huvudsak motorväg, men min navigatör hade andra idéer och skickade mig snart på landsväg. Det var lite nervöst, då de inte verkar tycka att hastighetsbegränsningar skall vara skyltade, utan man får helt enkelt kunna ”vilka hastigheter gäller”. Men, som någon slags bonus så passerade jag Löningen, även om jag inte fick betalt…
Så småningom kunde jag borda färjan och lägga mig i min hytt, så att jag kunde få åtminstone ett par timmars sömn innan körningen fortsatte på måndags morgon. Det var en blandning av landsväg (det är i Storbritannien, de är smala, kurviga och har häckar eller träd i stort sett precis brevid vägen), ”dual carriageway” (närmaste motsvarighet är nog motortrafikled) och en bit motorväg, hela vägen till Flintheath, där jag lovat skjuts till THL Guy de Dinan. Med Guy och hans packning i bilen så fortsatte vi sedan mot Caldicot, i Wales, där det enda äventyret var en dryg timme i långsam trafik på M25 (det är inte något speciellt, det är nästan alltid långsam trafik någonstans på M25).
Väl framme så packade jag ur Guy och hans packning, sedan mig själv och min packning, reste tältet och sedan var det dags att göra en bedömning av hur renskaven överlevt i frysväska, i över 50 timmar. Isen, som nu smält, var fortfarande kall (gissningsvis 5°C), så jag lagade en approkimering av stuvat renskav med stekt potatis åt mig och Shirin, som smakade otroligt bra efter lång körning.
Tisdag var den dag då Ormþing drog igång rejält (måndagens schema var ”anländ, packa upp, se till allt är i ordning), med fäktmarskmöte, följt av fäktauktoriseringar (ja, det fanns annat på schemat, men jag hade fullt upp med fäktningen, så ni får fråga någon annan om det späckade heavy-schemat, det överspäckade bågskytteschemat och det välfyllda A&S-schemat) och Foresters Tournament (en multidisciplinär tävling, där man får poäng för att delta och sedan mer poäng om man lyckas bra, som spänner över heavy, fäktning, bågskytte, A&S, och frågesport; man kan inte få poäng i en disciplin där man nått peerage-nivå, och för Foresters så räknas ”frågesport” som Tjänst).
På onsdagen höll jag en ”skill builders”-klass där jag lärde ut en del bra grundövningar för nya fäktare. Inte nödvändigtvis för de som deltog, mer för de nya fäktare de kan lära ut saker till hemma. Det var lite winding&binding, det var lite grundläggande pareringsövningar, och det var lite grundläggande paradövningar. På eftermiddagen var det sedan ”The Pointless Rapier Tournament in memory of Captain Wolfram von Falkenstein”, ett intressant format där man startar med ett antal poäng, beroende på hur ”avancerad” man är. Nyauktoriserad – 5, erfaren fäktare utan awards – 10, Free Scholar, eller AoA-level award – 15; Provost eller liknande – 20; Prefect eller MoD – 25) och sedan fäktades vi en Round Robin, till första träff. Vid en dödande träff så fick man -1 poäng, vid en skadande -0.5, och en dubbeldöd gav 2 poäng till bägge fäktarna. Vinnare(n) är den som efter all fäktning har lägst poäng. Jag lyckades bli #3, med 0.5 poäng totalt, med två vinnare på 0 poäng.
Torsdagen kändes ganska chill för min del, där den stora aktiviteten var att marska rapirboll. Det verkade som att alla hade skoj med det på Knäcke-kriget, så jag körde helt enkelt det en gång till.
Fredagen såg den första Fencing Five Weapons i Insulae Draconis, vilket jag fann ytterst roande, då jag och Lady Cecily Arderne kokade ihop formatet när jag bodde i Thamesreach. Tydligen så ger drakar god väderlycka, då vi hann igenom alla fem vapenformer och inte såg tillstymmelse till regn. Vi behövde dock fler vattenpauser… Senare på eftermiddagen prövade jag även min lycka i Rapier Protector’s Tournament, där jag inte blev Rapier Protector (Mesteri Esbion Jensson tog den posten med finess och bravur).
Lördagen var hov, sedan feast. Jag hjälpte till att servera, men lyckades på något sätt subluxera mitt högra knä, så jag återgrupperade mig till mitt tält. Eller, mer specifikt, i en stol brevid mitt tält, där jag sedan tillbringade kvällen med att tycka synd om mig själv. Och drack lite whisky med baron Meliton, det hjälpte.
Söndag var mer chill, och sedan höll jag min ”Standing and Walking”-kurs. Som tur är hade mitt knä i stort sett återhämtat sig. Jag menar, det var ju ”bara” en subluxering, och det är ju tyvärr något jag är van vid.
Måndag var ”packa ihop och åk hem”, där jag levererade Guy tillbaka till Flintheath, och sedan tillbaka mot Thamesreach, där jag hade ordnat med en säng i ett gästrum. Det blev även lite fish & chips, med ”chip-shop curry sauce”, som är helt och hållet sin egen sak, och något jag ibland saknar från när jag boode i Insulae Draconis.
Tisdag var ”kör till Harwich”, där det sedan blev nattfärja till Hoek van Holland och onsdagen var sedan ”kör till Bremen”, där jag spenderade natten på ett annat, bättre, hotell.
Torsdagen var sedan ”kör hem”, med färja, tunnel, och bro. Denna gång utan skadade drakar som orsakade köer och försening.
Text av Ingvar Gråhök
