Kära Nordmark tänk vad tiden går. Den både springer ifrån oss och verkar ibland aldrig ta slut. Men nu! Sköna maj välkommen, vintern har rasat, släpp Nord-mark loss det är vår!
Med ena foten i den krassa verklighetens sjukvård och andra i drömmen så är det med viss tvekan denna knopp vågar tro att snart är det dubbelkriget, att eve-nemang har gått av stapel under året, människor har kunnat resa runt i riket och över gränserna och inget har hänt dem. Pesten finns där men det verkar som att de flesta av oss antingen har haft den eller till viss mån verkar vara födda under en lyckosam stjärna och undslup-pit den. Det är med glädje jag läser att ännu i år verkar vi vara förskonade från några fall kopplade till våra evenemang. Ni är alla förståndiga, tvättar händerna och stan-nar hemma vid symtom.
Och jag eder drots ber ödmjukast om ursäkt att det har varit svårt att få tag i mig och att jag varit ohyggligt långsam på att svara, aldrig i mitt vildaste trodde jag att livet skulle bli såhär men dyker chansen upp gäller det att ta modet till sig och tacka ja, även om man kanske tvivlar och är tröttare än trött vid dagens slut. Det kanske tar mig 14 gånger till affären innan jag lyckas handla kuvert men skam den som ger sig.
För drömmen, för framtiden, för er och för att vi förhoppningsvis snart ses och höja bägare till bredden fylld med vin.
Una, eder Drots
