Hej Nordmark!
Innan jag börjar skriva vill jag poängtera att min text inte har jättemånga belägg i det här numret. Det jag skriver bygger på det jag redan läst (ej specificerat mot rasism) och de slutsatser jag dragit av detta.
Texten kommer alltså att vara väldigt kortfattad, förenklad och ytlig.
Jag tycker dock att ämnet är intressant, och kommer troligtvis att investera i litteratur omkring detta när plånboken och prioriteringslistan tillåter.
Rasism är ett fenomen som följt med genom hela historien. Redan under antiken hade man slavar. Det som skiljt sig åt under historiens gång är inställningen till de grupper rasismen vänder sig mot.
Återigen är vi tillbaka vid det faktum att det medeltida samhället var fullständigt genomsyrat av den kristna ideologin. Vi har också konstaterat att hela den groteska rörelsen under medeltiden var en kritisk och humoristisk motpol till kristenheten. Det groteska skrattet var inte, såsom det är nu, automatiskt eller nödvändigtvis elakt, men groteskeriet som fenomen ägnades i hög grad åt förlöjligande på olika sätt.
Den kristna ideologin godkände inte andra trossystem. Det var helt främmande att någon kunde tro på en annan världsbild och uppfattning om hur universum fungerade. Att det faktiskt fanns människor som gjorde just det, måste ha skapat enorma konflikter i västvärldens medeltida människa. De flesta som hade en annan tro, bodde förmodligen väldigt långt bort, och det var nog inte så många individer från västvärlden som faktiskt träffat på personer från andra kulturer.
Det är lätt att förstå att riddarna ska ses som högt utvecklade, intelligenta och intellektuella, andligt upphöjda individer, till skillnad från de nakna, håriga (?) varelserna utan huvuden, som uppenbarligen är både dumma och intellektuellt outvecklade.
Alltså behövde de som faktiskt träffat på andra kulturer försöka förklara hur de såg ut och betedde sig, byggt på den kristna bilden av människan som Guds avbild, som perfektion (läs texten om den medeltida kroppen, del I och II). Människokroppen toppas av huvudet, som ansågs vara närmast Gud och därför också var det som gav oss intellekt, andlighet, intelligens och så vidare.
Om vi träffar på en kultur med en annan tro, en annan kultur och ett annat utseende – hur förklarar vi för de där hemma vår uppfattning om hur de ser ut, deras intelligens, andlighet, intellekt, och så vidare?
Det är här det groteska kommer in.
Det är här vi till exempel förklarar att afrikaner är dummare än vi blekvita européer, och visar det genom att göra dem huvudlösa och placera deras ansikten på bröstkorgen i stället. Det ger en betydligt närmare kontakt med matsmältningssystemet, som i sin tur är väldigt groteskt i den medeltida världsbilden (läs texten om karnevalen, samt även texterna om den medeltida kroppen).
Så min spontana tanke är att groteskeriets sätt att visa rasism till exempel kan bestå av olika hybrider mellan djur och människa, där djuret har egenskaper vi klassar som negativa och speglar en viss människogrupp (judar, muslimer, afrikaner – mycket av det rasismen innehåller idag), eller där djur med dessa egenskaper på ett eller annat sätt förtydligar dumheter som någon ägnar sig åt i en grotesk text, illustration eller annan form av verk.
Här är det dock intressant att ta sig en funderare på vad bestiariet säger om fiskar. Läser man texten om just bestiariet kommer man ihåg att fiskar ofta sågs som rena och andligt upphöjda eftersom de inte har sex för att föröka sig. Tänker man på det kombinerat med pilen (som kommer från texten, men ser likadan ut som pilarna i blemmyaens bälte) som riktar sig mot det som skulle ha varit rumpan på mannen med fiskstjärt, finns det utrymme för många intressanta tolkningar.
Hur du väljer att tolka det lämnar jag upp till dig.
Det handlar alltså till stor del att förevisa barbarism, såsom en kontrast till det kristna idealet, på ett sätt så att man kunde bibehålla idén om sig själv som en perfekt kopia av Gud, både gällande intellekt, utseende, andlig upphöjelse och så vidare. Allt som inte motsvarar den egna världsbilden är alltså barbariskt och kan därför förlöjligas utan skam eller skuld. Det är alltså symboliken som berättar för betraktaren det denne behöver veta.
Jag hoppas att jag inte är den enda som fascineras över hur oerhört komplext det här är. Jag tycker det är fantastiskt intressant att lära mig mer om kontrasterna mellan det kristna samhället, den groteska samhällskritiken, vad som (kan tänkas) ligga bakom, och hur det (kan) tar sig uttryck.
På återseende, kära Nordmark!
Med groteska hälsningar,
Kloka Sota
aka
Sonya Malinka Persson
0 kommentarer