Hej Nordmark!

I det här numret kommer jag att diskutera konflikten mellan den religiösa återhållsamheten och den groteska frånvaron av självkontroll, i relation till magen.

Vi vet att den medeltida människan uppfattade sig själv som en tudelad varelse – den ena delen bestod av kropp, den andra delen bestod av ande. Kroppen var den del som kunde lockas i fördärvet, vilket i sin tur bestod av frånvaro av återhållsamhet – vill säga; ingen självkontroll.

 vara återhållsam är en stor del av det religiösa livet som genomsyrade hela det medeltida samhället. Anden var den del som skulle styra kroppen, och i den kontrollen ingår exempelvis mat, dryck, uppförande, sexuella utsvävningar, med mera, som alla är rent fysiska till sin natur.

Magen är en central del i allt detta. När vi äter och dricker, landar allting i magen för att där fördelas och separeras till det som tas upp av kroppen, och det som kommer ut som avföring. Om ni minns förra numret av Silversparren, där jag tog upp huvudet som den viktigaste kroppsdelen eftersom den befinner sig närmast Gud, så är det inte helt orimligt att förstå att allt som befinner sig under huvudet har ett mindre värde och dessutom är skitigare och äckligare.

Den här bilden är inte grotesk i stil eller uttryck, men förmedlar onekligen ett enormt överflöd och frosseri när det gäller mat och dess koppling till magen.
Bild: Bridgeman (hittad i Världens Historia på webben)

Vi har redan konstaterat att det groteska är den totala motsatsen till det religiösa vardagslivet. Alltså är det här vi kan se det överdrivna intaget av både mat och dryck, liksom förståelsen att det producerar lika överdrivna mängder avföring. Till skillnad från den abstrakta, religiösa världen som vardagen består av, är den groteska konsten och de lika groteska festligheterna fokuserade på de fysiska aspekterna av människokroppen. Den självkontroll de flesta hade i vardagen släppte man på och tillät sig att sväva ut, bland annat med mat och dryck.

Utöver att vara komiskt, är denna icke existerande självkontroll också belagd med skam och sedd som ett djävulskt påfund. Särskilt i samband med okontrollerade sexuella utsvävningar.

I konst och litteratur beskrevs detta frosseri genom bland annat Atufayli, en person från den medeltida medelhavslitteraturen, som bjöd in sig själv till festligheter med målet att äta och dricka så mycket som möjligt. Ibland blev han utslängd, medan han andra gånger fick stanna kvar och uppskattades för sin humor. Ett annat exempel Dante Alighieri och hans Divina Comedia, där han beskriver helvetets plats för människor som ägnat sig åt frosseri, och hur de övervakades av en stor, trehövdad mask med en enorm mage och oändlig hunger.

Magen är också en del av kroppen som tar upp väldigt mycket plats. Maten ska ju in någonstans – alltså börjar processen redan med munnen och halsen, som därefter tar sig ned genom bröstkorgen och landar i själva magen, där det händer massor med spännande saker vilket resulterar i bland annat avföring.

Medan den här bilden kanske inte automatiskt under vår tid tolkas som relaterad till magen, så ÄR det en sjuhövdad hydra – många munnar att mätta, och troligen ett avancerat matsmältningssystem.
Bilden är public domain, med ursprung på British Library.

Men den där självkontrollen har ju också att göra med sex, vilket på sitt sätt också kan ses som konsumtion, på ett annat sätt invaderande. Inte nog med den sexuella akten, resultatet av den kan också bli ett barn – som också ska ut ur kroppen. Det är i hela den här processen in i kroppen, ut ur kroppen, som vi ser den eviga rörelsen som saknas i hela det religiösa livet, där allt som presenteras visuellt och/eller litterärt, är statiskt.

Och med den rörelsen i sinnet, lämnar jag detta som en teaser och cliffhanger till nästa nummer där jag sannolikt kommer att berätta mer om snippor och snoppar i den medeltida grotesken.  Eller så tar jag tag i det här med hur man gör en konstvetenskaplig bildanalys. Den som lever får se!

På återseende, kära Nordmark!
Med groteska hälsningar,
Kloka Sota
aka

Sonya Malinka Persson