Hej Nordmark!
Dekadens – det är ett jättespännande ord, och även om det kanske är lätt att relatera det till 1800-talets gotiska berättelser, Oscar Wilde och dandyismen och så vidare, så är konceptet naturligtvis applicerbart på alla tidsepoker.
Kortfattat är dekadens en livsstil hos en individ eller en grupp individer, som antas leda till undergång och förfall, vilket i sin tur gör att ett helt samhälle eller civilisation går under. Det finns mycket som kan ingå i en dekadent livsstil, men i det här fallet ska vi prata om den dekadenta sexualiteten.
Vi vet redan att medeltidens människor levde hårt styrda av kyrkan och staten. Detta gällde allting, inklusive hur, när, varför, med vem, och på vilket sätt man hade sex. Kortfattat var det bara ok att ha sex inom äktenskapet – och inte ens där sågs det med blida ögon. Kyrkan hade starka åsikter om sexets (icke befintliga) renhet, och det kan vara rimligt att anta att många såg sex som ett verktyg för barnaalstrande, men inget mer. Lite skillnad mot idag, med andra ord.
Det finns mycket intressant med dekadens, men frågan om självkontroll (avhållsamhet, kyskhet) är bland det mest fascinerande. Kopplingen mellan andlighet och sexualitet är tät, och självkontrollen är lika viktig på båda sidor. Begreppet ”anden är stark men kroppen är svag” är ju välkänt, och har en oerhört stor poäng i det här sammanhanget.
En annan sak som är väldigt spännande är hur dekadensen ingår i den medeltida tvetydigheten. Till vardags är det kyrkan och staten som bestämmer hur människor lever sina liv, medan de återkommande folkfesterna tillåter människor att släppa loss fullständigt. Jag tror att det kanske är där som dekadensen har sitt största genomslag – eller, i alla fall den tillåtna dekadensen. Sexuella översteg som sker i vardagen bestraffas hårt, på grund av den utspridda rädslan för Guds straff om och när någon syndar i hemlighet. Och visst; vem vill att ens familj, släkt, by eller stad ska dö ut av svår sjukdom, eller falla ner i jorden av Guds ilska över en eller fleras synder.
När det gäller grotesk konst (målad konst, skulpturer osv) upplever jag att dekadensen inte är fullt lika tydlig. Vi har ju bilder i stil med de jag visade i förra numret av Silversparren, som finns med lite här och där.
De groteska figurerna i olika manuskript, skulpturerna med snoppar som sprutar vatten (!), målade bilder i kyrkor, ofta undangömda så att bara den som söker, finner dem.
Det jag dock är säker på, är att folk hade sex under medeltiden. Jag läste en uppgift om att runt 60 – 90% av de brott som rapporterades och hanterades av kyrkan, var av sexuellt slag. Dessa brott kunde bestraffas på alla möjliga sätt; allt från att arresteras, bli piskade, sättas i fängelse, få böter, bli offentligt förlöjligade – och faktiskt också, straffas med döden.
Så vad är dessa brott som bestraffades så hårt för att skydda resten av samhället och civilisationen?
Allt som avviker från det allra mest grundläggande (missionären, om jag får gissa). Det vill säga; onani, oralsex, incest, sodomi (inklusive samkönat sex (i vissa fall analsex), sex med djur, andra icke sanktionerade vaginala samlag), smisk (det vi idag stoppar in under BDSM), och annat som ansågs överträda den trånga normen angående vad som var acceptabelt sex (vilket var just vaginala samlag i syfte att alstra barn).
Hur kopplar vi då den medeltida, sexuella dekadensen till groteskeriet?
Det är ju faktiskt inte så konstigt. I min allra första text (juli 2023, tror jag!?) radade jag upp ord som beskriver vad det groteska står för, och där hittar vi bland annat överträdelser, normbrytande, undergång och förfall – och väldigt mycket mer. Vi hittar alla dessa beskrivningar inom dekadensen. Den roll dekadensen tar i den medeltida grotesken kanske skiljer sig lite från hur den uppfattas senare, då åtminstone min tanke är att såsom den porträtteras i grotesk konst, litteratur, teater och så vidare, så manar den mer till skratt än fasa. Och kanske var det nödvändigt att kunna skratta åt något som i vanliga fall var så oerhört djupt satt i hela samhället – skräcken för Guds bestraffning, över den som syndade i hemlighet.
Jag har inte den blekaste aning om vad jag kommer att skriva om i nästa nummer, så håll tummarna för att jag hittar något som är riktigt intressant!
På återseende, kära Nordmark!
Med groteska hälsningar,
Kloka Sota
aka
Sonya Malinka Persson
0 kommentarer