Kära Nordmark
Nu ska ni få höra vad som kan hända om man tar med sig två duktiga trähantverkande nybörjare till Frostheim.
Det var tre mer eller mindre nervösa själar som klev ur bilen, den fjärde själen viftade mest på svansen och var glad över att vara framme.
Jag var nervös för mina vänner skull, skulle de tycka om det? skulle vi få upp tältet? Skulle de ha roligt?

Ja ni som känner mig vet att det viktigaste för mig är att vi ska ha roligt tillsammans. Visst denna hobby kan kosta en blod, svett och tårar och en hel del galenskap (hur svårt ska det vara att sy en ärm?) men vi alla började och fortsatte för att vi hade roligt.
Mina vänner var nervösa för det var helt nytt för dem. De hade nästan fått prova alla sina plagg, det sista syddes I bilen på vägen.
Men där stod vi, en kom hem och två var lite vilsna och hade aldrig varit så långt norr ut.
Men tältet restes, sängen byggdes ihop och bäddades. Korv mättade hungern och öl släkte törsten.
Det blev ett hiskeligt hälsande, kramande, svansviftande och taxpussar innan de fyra föll I säng och somnade under midnattssolen.
Nästa dag grydde och efter en stor frukost och ett varv runt ön för taxen så släpades stockarna fram och arbetet började strax efter morgonmötet.
Mina vänner slet I solen, pratade med besökare och förde nog mer oväsen än smedjan. Yxor svingades och svetten lackade.
Så gick den första dagen mot sitt slut, uti älven svalkades varma kroppar innan grillarna tändes.
Festen rullade och de fyra hade en angenäm afton, I tältet talades det om framtida planer, här hade glöden fått fäste.
Nästa dag yxades bänken klart, furstinnan var först att provsitta och den långa bänken fick godkänt.
På kvällen var det hov och med solen I ögonen fick mina vänner tre glaspärlor I nordmarks vackra färger för att minnas sitt första hov. Den nya bänken erbjöd plats för många och innan solen hade gått upp (efter den lilla stund då den försvann bakom granarna) så hade nog nästan varenda ända suttit på den och I sann Frostheims anda så doppades de nya först I badtunnan som var skållande het, sen I älven efter en ganska lång mars I långgrunt vatten, detta upprepades två eller var det tre gånger(?) innan fyra lyckliga själar kröp I säng. Och oroa er inte taxen Ebba slapp bada då hon är en erkänd badkruka som bara doppar tassarna när hon själv vill.
Den tredje dagen så svingades yxor och den stora träklubban och den sista stocken klövs och bilades till, och när Baron Egil fick nyheten att Frostheim hade fått en ny långbänk och material till en till så såg jag nog allt att det blev alldeles blött I baronens ögon, så klart Frostheim ska långa bänkar så fler kan slå sig ner I Frostheim.
Så hur slutade det för våra två nybörjare, ja de spanar efter läder till skor, ämnen till pilbågar, planerar stordåd och deras vokabulär har vuxit med alla våra konstiga ord. Och till hösten så är jag övertygade att vi har åtminstone två nya medlemmar efter pannkakskriget.
För drömmen
Eder Drots
Una Bjorsdottir