Kära Nordmark detta är nog sista gången jag titulerar dig utifrån denna roll.
Årsmötet väntar och det finns de som vill detta mer än mig så vem är jag att stå i vägen? Dessa två år har varit en berg och dalbana utan dess like både som Drots och privat. Mina stora hjärtefrågor har varit öppenhet, hur välkomnar vi de som är nyfikna och hur får vi dem att känna sig välkomna. Det andra har varit vänlighet, att vi är snälla mot varandra och följer med i världens utveckling, bort med utanförskap, bort med otrevligt språk och beteende. Nordmark ska enligt mig vara öppet för alla att känna sig trygga, men då måste vi alla hjälpas åt, lyfta varandra och fokusera på det positiva.
Vi är över 500 medlemmar och jag vet hur det var första gångerna, hur utanför man kan känna sig för ”alla” andra känner till spelreglerna.
Och jag önskar att alla ska känna att de har en plats i föreningen och det handlar inte om vem som har mest utmärkelser, alla kan inte slåss, alla kan inte hantverka eller skapa kreativt och alla har inte orken att organisera men den ska inte känna sig mindre betydelsefull än den som har en krona eller är en peer.
Ni är alla lika viktiga.
Vi är Nordmark
Vi är alla delar av samma lek och tillsammans skapar vi förutsättningarna.
Vi kommer snart ses igen och jag vet vad jag ska göra med tiden som jag får över om valet blir någon annan än mig, UFO (Un Finnished Objects, ofärdiga projekt) backarna ska bli klara, eller i alla fall minska.
Jag tackar för denna tid som eder Drots och jag hoppas jag inte har gjort er alt för besvikna.
Var rädda om er
Vi ses men utan denna titel mest troligt
Eder Drots Una Bjornsdottir
