I en liten byggdegård i Löghammar, fredagen den 3 Mars, då började Nordmarks folk att samlas. Där var mäktiga kämpar från långt upp i norr, hela vägen från Rengårda och till och med Frostheim. Där var Got-vikare, Juneborgare, Ulvbergare och Arositer. Där var folk från Holmrike och folk från Gyllengran. Där var till och med folk ifrån det mytiska och sägenomspunna baroniet Styringheim som härj… ehum.. sköter fredlig handel från sin ö ute i havet. Här skulle hållas turnering och utrönas vem av alla de kämpar som rest till Löghammar som skulle bli nästa Furste och Furstinna av Nordmark. Våra högt älskade Majestäter av Drachenwald, som ju förövrigt råkar dessutom vara av Holmrikisk och Löghamrisk härkomst, var på plats för att se till att allt gick som det borde.
Fredagen startade inte lugnt som man kan tro, å nej, här hölls det bard-tävling! Det var fantastiska sånger som framfördes och kampen var svår, men slutligen bestämde Deras Majestäter tillsammans med Deras Högheter att den väna fröken Semlan med hennes otroligt vackra egenskrivna sång skulle vinna.
Lördagen så gjorde sig kämparna redo. Här låg allvar i luften, det här är ju allvarliga saker som ska kämpas om. Kämparna brakade ihop i tvekamp och trots att alla kämpar gav sitt yttersta och kämpade både hårt och hedervärt så när finalen väl kom så var det bara två kämpar kvar. Och man skulle kunna kalla det en kamp Söder mot Norr. I ringen såg vi Mäster Erich Olavsson Haane från Juneborg som slogs för Fru Elisabet Nilsdotter, också från Juneborg. Han gick upp emot Herr Valdemar Røde från Gyllengran, som slogs för Grevinnan Anna von Urwald från Frostheim. Alla höll andan, vem av dessa två mäktiga kämpar skulle ta segern? Båda har ett långt och gott rykte om att vara både hedervärda och dödliga i ringen och båda verkade vara lika sugna på att vinna.
Trots att kampen var hård så gick dock Herr Valdemar Røde och Grevinnan Anna von Urvald ut som vinnande par och Tan och Tanista av Nordmark! De fick Nordmarks kronor satta på sina huvuden senare under kvällens hov och svor en helig ed att arbeta för Nordmarks väl under sin tid som vårt nya Furstepar! Hurra-ropen skallade i salen när dessa två mycket värdiga vinnare satte sig på Nordmarks troner.
Kvällen därefter åtnjöts i sedvanlig ordning med utmärkelser till välförtjänta människor, givna av både gamla och nya Fursteparet. Samt förstås att våra älskade Majonnäser passade på att hedra några som hedras borde. Herr Balthazar Rebil Weiss lämnade dessutom under hovet vidare Nordmarks vandringspris, Aster Mortis. Detta är ”Dödstjärnan” som ges till någon som under en turnering dött på ett osedvanligt snyggt och teatraliskt sätt. Mottagaren av Aster Mortis får sen ge detta pris vidare till nästa när hen finner det så lämpligt. Under Nordmarks Fursteturnering så gavs den från Herr Balthazer till Comtessan Eila de Valois, som under turneringen slagits för den väna Lady Louise Le Roux. Samma underbara Com-tessa fick dessutom äran att bli Fursteparets Förkämpe, eftersom hon inte bara dött på ett snyggt sätt, hon hade dessutom haft sån energi i listen att hon fått Grevinnan Anna att inte bara hejja på sin kämpe, Herr Valdemar, Anna hade glatt börjat hejja på Eila också. Så kan det gå när man är full av härlig energi och har roligt på en turnering! Oavsett om man är consort, kämpe eller åskådare. Kanske inte så konstigt att denna Comtessa Eila de Valois även fick utmärkelsen Silverguard av Kungaparet under samma hov.
Nå väl, efter alla utmärkelser och eder var gjorda och Valdemar och Anna på alla sätt och vis blivit Nord-marks nya Furstepar så åtföljde en härlig kväll med god mat, god dryck, och gott sällskap. Det kan också ha östs ut en hel del skämt om två saker: Att Styringheimarna nu åter igen har en dansk regent över sig som heter Valdemar. Vi får väl hoppas att han inte brandskattar Styringheimarna! Men sen också att första baronessan av Aarnimetsä nu sitter på Nordmarks troner. Kanske är det så att Aarnimetsä och Normark nu måste smälta samman i ett rike? Måste vi alla lära oss både svenska och finska nu? Ha! Jag är redan steget före! Jag kan till och med räkna till 10 på Finska och jag kan säga att ”Den oranga katten är i trubbel igen”. För det är ju ett faktum lite titt som tätt. Särskilt som ryktena i Löghammar går att Lord Skorpan Skatbane skulle vara den samme som Don Purrulione som tidigare icke-hotat både Furstepar och Kungapar för att skatterna ska sänkas på fisk, grädde och kyckling.
Vi får väl se hur denna vår och sommar kommer bli, med våra två mycket ypperliga person som Kung och Drottning av Drachenwald och nu dessa två ypperligt fantastiska människor på Nordmarks troner. Jag kan lova att det var länge sen jag grät lyckotårar och samtidigt skrattade så gott på ett hov som jag gjorde under Fursteturneringen i Löghammar.
Vid pennan /Jarlkona Agnes Odygd
Fotograf: Edricus Filius Offae (Jonas Evertsson)
