Event är kul, att åka till, att höra om, att berätta om. Hur eventet är beror helt på var i eventet man är.
Detta är en version av vad som hände under eventet. En vän av ordning kanske nu undrar vilket event som åsyftas.
Det här är eventet då Nordmark får baronessa Aarnimetsä som furstinna, det är eventet då en dansktalande vid namn Valdemar blir furste av Nordmark. Det är eventet då Löghammar tog den nästa viktiga steg får att bli ett officiellt härad (blev Incipient Shire). Det är eventet då en ung dam vid namn Elisabeth fick sin AoA, och jublet ville inte sluta.
Det här är det eventet….
Så vi startar vår resa kl 23,57 dagen före. Vi körde igenom natten söderut, förbi Uma, Gyllengran, ner mot Aros, stannade några mil norr om Aros och sov en stund. Sedan vidare in i landet, bort från kusten, mot Löghammar. Klockan 11,57 på fredag så var vi där.
Vi hade bara gjort ett stopp på vår väg, en loppis. Så förrådet av slöjdmaterial har utökats.
Väl på plats, så fanns det ingen, så efter en liten utflykt, så kom vi tillbaka till eventplatsen, och la oss och sov ett tag. Vaknade upp av röster. Folk har kommit. En av de första jag träffade på var Ermina, från samma härad som vi.
Så, vi trollade in, gjorde iordning vår sängplats, bytte kläder och satte oss och pratade med folk allteftersom de kom.
Fursteparet, Jovi, och Stigot hade utlyst en bardtävling. Så under kvällen så framfördes det sång, dikt, teater, akrobatik, musik mm, så inte nog med att vi hade god mat, gott att dricka, och trevligt sällskap, vi hade underhållning också. Som alla kvällar (än så länge) så tog även denna kväll slut. (Precis som min Baileys.)
Lördagen startade med frukost, och lite surr. Sen börjar jag långsamt rusta på. Både jag och Kareina ska vara med i dagens furstetornering. Så än så länge är resultatet givet. Att man ens ids hålla torneringen?
Vi hade förberett oss för torneringen på bästa sätt. Jag hade byggt en ny hjälm till Kareina, en så hon kan ha hörapparaterna på sig. Tanken var att det kan vara kul att höra marsken också. (och hon var jättetacksam för det) Sen hade jag vilat mig i form.
Innan torneringen så höll fursteparet hov. Alla deltagare kallades fram och presenterade sitt konst och vet-enskaps bidrag. När vi presenterat våra, så hölls Kareina kvar, fursteparet ansåg att Kareina skulle tas upp i Ljusorden för hennes sång, dans, akrobatik och uppträdanden. Vi hurrade, och hon såg väldigt glad och överraskad ut.
Efter det så lämnade vi rummet för att gå ut och värma upp. Det blåste kallt, man fick glasspanna helt utan glass… (som en viss Furste påpekade.) Försökte hitta lite lä, med dåligt resultat.
Torneringen var en round Robin. Och när första rundan var kvar så fick jag och Kareina lämna. Av det kvarvarande hade rätt många samma poäng. Så de körde en runda till. Så att vila sig i form fungerar tydligtvis rätt dåligt.
Vi stannade kvar och tittade på de sista rundorna, efter vilket Kareina var rätt nöjd med att få komma in i värmen, och att faktiskt kunna höra under fajtingen.
I finalen så möttes Valdemar emot Hane, och Valdemar tog hem dagen, antagligen pga hans entusiastiska hejarklack/consort. Då finalen var klar, så kunde vi leka lite friare medan marknaden var inomhus.
Jag hade en utmaningsband… Drachenwalds heavy fajting garter, som jag skulle försöka försvara.
Jag klarade av första utmaningen, med dolkar, men fick lämna den ifrån mig till Morales, som nu har den.
Där någonstans blev det dags för tvagning, så bastu och kall dusch, allt för att behålla lite hårdhet och skärpa. Bastun var riktigt skön. Duschen, hade vissa likheter med duschen på gamla Dubblekrigets siten. (Ni som var där vet vad jag menar.)
När jag bastat klart, så började vi vandringen tillbaka till sajten, mötte upp Kareina, som tappat bort ett vävt band. Efter en tur i skogen, så hittade jag det. Hurra för mig.
Eftermiddagen närmade sig, och det började närma sig hov igen. Det delades ut massa fina saker.
Tre saker fastnade i mitt minne.
1, Stigot hade fått sina byxor lagade. De var helt uppskurna, de såg rent ut strimlade. Men Lo hade gjort ett fantastiskt jobb, de var hela igen.
2, Anna, baronessa Aarnimetsä Furstinna av Nordmark, lärde Furst Valdemar att räkna på finska, nästa gång så får vi lära oss räkna på danska.
3, Elisabeth fick sin AoA ur kung Krakes hand. Krake och Beatrix upphöjde henne till adlig rang och rätt att bära vapen. Elisabeth är ung, men ooo så värdig. Hurraropen och applåderna ville aldrig sluta. (Elisabeth var den som hade talade för Krake på hans dubbning till riddare för Populasen räkning.)
Sedan kom festen. Det blev mat, det blev sång, det blev gyckel. Jovi som nu klivit ned som furstinna, behövde hitta ett nytt jobb. Så hon tog en lärlingsplats som gycklare.
Det blev mer mat, mer gycklandes, mer sång. Styringsheims kör framförde en låt om en bar och en furste som heter Valdemar… som pratar danska…
Det blev mer mat.
Natten kom som de flesta nätter gör och det blev dags att dra sig tillbaka.
Söndag, frukost, packa, surra lite, göra nya planer för att ta över världen. Krama om folk, och börja åka hem.
Vi har de sista resorna stannat och tittat på någon runsten på vägen. Det gjorde vi även denna gång.
När vi skulle börja gå tillbaka till bilen, så möter vi Stigot med följe. De gjorde exakt samma sak som vi. Så vi stannade en stund till innan vi åkte åt motsatta håll.
Vi stannade till på ett ställe till på vår väg hem. Sala Silvergruva loppis och antikhandel. Det var ett bra stopp. Sen så rullade vi.
Kl 23, nånting så kom vi hem.
Detta var en resa, en upplevelse, och ett minne som jag kommer att spara.
Vid pennan, er reseledare, skribent av sanning, och en del påhittat…
Den ödmjukaste Keldor.
Fotograf: Edricus Filius Offae (Jonas Evertsson)
